Om du anammar denna idé att föreställningen är viktigast så kan du göra alla lektioner - oavsett. Har du valt en lektion med en position som plötsligt blir ohanterlig kan du fortfarande fullgöra lektionen men i en annan position. Du kan ligga i en position som är dig bekväm och lyssna och inför din inre blick utforska instruktionen. Det ställer större krav på din föreställningsförmåga, men är fullt möjligt.
Du kan konsekvent byta höger mot vänster och vice versa. Men inte hela tiden - då skapas inte den efterfrågade kontrasten i bilden i hjärnan
Tänk dig att du tittar på en karta eller en arkitektritning.
Den föreställer samma sak även om du tittar upp och ner, vrider och vänder på pappret. För en del människor är detta en svårighet med denna funktion av det spatiala sinnet. Förmågan att se inför den inre blicken att samma kroppsdelar alltid ledar mot varandra oavsett position i rummet. Jag har noterat att det ibland är så för människor med dyslexi och dyspraxi men även andra. Ingen regel utan undantag men om du har en sådan svårighet föreslår jag att du tar fatt i det. Det är viktigare att kännas vid en svårighet än att säga till sig själv att man inte kan eller det inte går. Det kanske bara inte är tänkbart? Det kan vara ovant och oinlärt?
För att vi ska kommunicera om höger och vänster på en båt kallar vi det styrbord och babord och det är alltid utifrån båten vi resonerar. Samma i lektionerna.
Huvudet är upp och fötterna ner oavsett om vi står på huvudet eller inte. Höger sida är höger sida oavsett placering i rummet. Att lyfta armarna över huvudet när vi står upp är samma relation mellan armarna och huvudet om vi ligger på rygg eller mage, sitter eller böjer oss fram som i yogans solställning.